Historik

Borderterriern härstammar från de gamla jaktterrier som fanns i gränstrakterna mellan England och Skottland (The Border District).


Den användes som skadedjursbekämpare, främst på räv, och skulle orka följa jaktlaget under en dag och ändå ha krafter kvar att gå ner i grytet, om räven tog sin tillflykt dit. 

Därför behövdes en högbent, snabb och uthållig hund, tillräckligt smidig för att ta sig igenom trånga passager.


Den måste också vara intelligent och självständig, samt kunna samsas med andra hundar i flocken.


Rasens vänner dröjde länge med att få borderterriern godkänd av brittiska kennelklubben, men var rädda att hunden skulle hamna i fel händer, bli en utställningshund och förlora ursprungliga egenskaper.


När rasstandarden slutligen skrevs och godkändes på 20-talet kom den sålunda att helt bygga på hundens funktion som snabb och uthållig grythund, vilket den fortfarande gör.

En kompis med aktivitetsbehov

Borderterriern är till sitt ursprung en grythund och uppskattas även som allsidig jakthund.

Den har aldrig blivit "utställningsavlad", utan har förblivit en rustik,

sund hund som älskar att arbeta - det må gälla jakt, lydnad, spår,

agility eller lek med familjemedlemmarna.




Mentalitet
En borderterrier älskar människor och särskilt barn, som den har stort tålamod

med - det är inte i första hand som vakthund man väljer rasen.

En borderterrier är glad och vänlig, kontaktvillig, röstkänslig, klok och stabil.

Eftersom den gärna vill vara sin ägare till lags räcker det ofta att skärpa tonen

när den gör något galet. Med beröm och uppmuntran lär den sig fort olika saker.

En borderterrier är påhittig och tycker om att stå på egna ben. Den är aktiv till sin läggning och kan sysselsätta sig själv - undersöka alla hål och spår ute, kasta omkring med en leksak inne. En borderterrier skäller inte i onödan.


En borderterrier samsas och leker gärna med andra hundar. Den startar sällan slagsmål men går heller sällan undan om den blir provocerad. En borderterrier är en grythund. Den har stor jaktlust - familjens katt och även andra husdjur kan känna sig säkra, men utanför familjekretsen räknas dessa som jaktbyte. Goda grytegenskaper innebär också att hunden har god kontroll över sitt agerande även i starkt stressade situationer och en skärpa som bara tas fram vid verkligt behov. I arbetet som grythund behöver den också god förmåga att koppla av mellan varven – tydlig ”av- och på-knapp”.

Utseende

Borderterriern är i alla avseenden en mycket välbalanserad hund med:

En behändig storlek - ca 35 cm hög och med vikt runt 7 kg

Benlängd, styrka och uthållighet att följa en ryttare till häst

Ett utterliknande huvud med bred flat skalle och kraftig nos

Djup, smal och lång kropp, kraftiga käkar och tänder, löst skinn som gör

att den kan "glida"genom trånga passager,

och dubbel päls - varm ull underst och sträv vattenavstötande överst -

allt detta gör den väl rustad för ett nappatag i gryt.

Kontrast Sweet Little Rock'n Roller

Aktiviteter

En borderterrier tycker inte om att vara ensam.

En heltidsarbetande familj är ingenting för den.


En borderterrier behöver minst en rejäl promenad varje dag.

Helst förstås utan koppel i trafiksäker miljö, men huvudsaken är att den får sträcka på benen

ordentligt och använda sitt luktsinne.

En borderterrier trivs bättre ju mer den får använda sitt huvud - den är ju en arbetande grythund som behöver kunna fundera ut lösningar på egen hand.

Borderterriern är ursprungligen en grythund och används fortfarande som sådan.


Den har idag också blivit populär eftersökshund och kortdrivare på framför allt klövvilt. För den som inte jagar finns många andra aktiviteter som passar borderterrier förträffligt.


I Sverige tävlar man framgångsrikt i lydnad och agility. Även i bruksgrenarna spår och sök finns framgångsrika ekipage. Nosework och rallylydnad blir allt populärare, och i rasen finns

flera specialsök- och assistanshundar av olika slag.

Därhemma kan man lätt lära in konster av olika slag!

Pälsvård

En borderterrier behöver inte mycket pälsvård - en genomkamning då och då, bortplockning av den sträva överpälsen (trimning) 2 gånger om året är fullt tillräckligt för familjehunden.

Den lite händige kan lätt själv lära sig detta. Den sträva pälsen är mycket smutsavstötande, så schamponering behövs sällan.

Borderterriern som jakthund

Grythunden


Borderterrier är ju i första hand en grythund som upptäckts av fler och fler dom senaste 15 åren. En hund med lagom skärpa och ett stort mod. I första hand är ju Borderterriern en sprängare men med erfarenhet och träning fungerar dom flesta bra som förliggare i gryt också. Och det har man ju nytta av vid eftersök på ett skadat rovvilt som tagit sig ner i gryt. Ett skadat vilt vill sällan lämna grytet frivilligt och då kan det vara bra med en hund med lagom skärpa. Som sedan ligger kvar och markerar så att man kan gräva sig ner och avsluta viltets lidande!


En hel del Borderterrier provades på grävling våra konstgryt. 2011. ca 130 starter gjordes i dom olika klasserna. Grytapportering. Grytkaraktär. Grytanlagsprov och Grytjaktprov. En hel del åker också till våra Nordiska grannländer och testar sina hundar på räv i konstgryten. Men det är fortfarande en väldigt liten del av populationen som provas. Kanske 3 procent och av dom kanske 1 procent används i praktisk grytjakt. Grytjakten och grytträningen är och har varit under ett antal år nu en ganska hårt ansatt och ifrågasatt verksamhet. Men kanske nu med Mårdhundens ökande i landet kanske kanske man får en annan syn på behovet av bra utbildade jakthundar. Det är ju inte bara träning man bedriver i konstgrytet, man får också en chans att sortera bort direkt olämpliga hundar att jaga gryt med.


Kordrivande/Stötande


Efterfrågan har på senare år ökat på kortdrivare. Folk har ju mer bråttom nu och kanske vill åka hem vid middag och då givetvis ha sin hund med sig. Det är inte längre som förr där man gick ut och jagade i skogen runt om där man bodde, Va inte hunden med hem lät man grinden till hundgården stå öppen så att hunden själv kunde gå in.


Borderterriern är ju en väldigt social hund och håller sig gärna runt husse eller matte på ett avstånd av kanske 30-100meter när det inte finns några färska spår efter vilt i närheten. Därför lämpar den sig alldeles ypperligt får jakter i småsåtar t.ex. en plantering på 2-3 hektar eller en tätbevuxen skogsö i jordbrukslandskap. Det kommer den att söka över ganska snabbt med sitt kvicka sätt att röra sig. De flesta Borderterrier vill gärna gå ifatt viltet och se eller ana för att börja skalla. Med erfarenhet och mycket jakt börjar dom flesta sedan att driva utan att se viltet och en del individer jagar som vanliga drivande hundar. (kanske mer undantag än regel!)Sen gäller det att ha lite snabba och vakna skyttar runt såten för man vet aldrig vad en Borderterrier driver ut, det kan vara allt från talgoxar till högvilt som Älg.


Så med en hel del träning och och flyt har du en bra jaktkompis i många år. Som jämförelse kan jag dela med mig av egen erfarenhet och test. Den sträcka en tax tar på sig att driva i 45 min avverkar en Borderterrier på 10min. Så summan av den studien är vi inspection av dom olika dreven på en gps pejl är att där en tax går ut hela vägen i vinkeln vindriver Borderterriern och genar!


Tidigare hade Borderterriersällskapet ett eget inofficiellt drevanlagsprov där man provade hundens jaktegenskaper. Men numera har provet lagts vilande eftersom vi har rätt att från och med i år att starta på Tysk Jaktterriers Jaktanlagsprov, både skogsprov och fältprov. Den stora skillnaden är väl att det ingår ett grytprov i grunden tillsammans med drevprovet. Dessutom är det officiella resultat som registreras på SKK.


Viltspår/Eftersök


En hel del Borderterrier startar varje år på på Viltspårsprov som är en populär aktivitet att pyssla med under ickejaktsäson. Först startar man på ett enkelt anlagsprov sen fortsätter man på öppenklassspår med bloduppehåll. Återgång och lite svårare problem att lösa för hunden. Borderterriern är ganska bra på att spåra och kan lyckas bra med det. Trots sin nyfikenhet vilket kan ibland leda till att den blir störd av viltpassager och annat som kan dyka upp i spåret.

Men om man kan få dom att spåra lugnt och metodiskt noggrannt har man en riktigt bra spårhund.


Efter att själv hållit på med eftersök på trafikskadat vilt i många år tycker jag personligen kanske att dom väger lite lätt för att dra ner ett skadat rådjur om det behövs, jämförelsevis med en retriever eller en vorsteh t.ex. I dom situationerna vill man ju så snabbt som möjligt avsluta viltets lidande och har inte tid med krångel med annat.


Sista orden


Sen är det ju så, att dom hundar vi jagar med måste ju vara sällskapshundar kanske 95% av tiden och måste fungera i t.ex en familj med små barn och kanske fler hundar. Vilket en Borderterrier är och fungerar alldeles perfekt i flockar med mäniskor och djur. Men det är klart att en och annan höna får ibland sätta livet till här hemma för dom e ganska uppfinningsrika när dom bestämt sig för något. Och många av våra Borderterrier övergår under icke jaktsäsong till att träna och tävla i andra hunsporter som utställning,agility, lydnad och bruks t.ex. Och inte alltför sällan är det någon annan i familjen som tar över ansvaret för hundens aktivering!


DU HAR GARANTERAT ALDRIG TRÅKIGT MED DIN BORDERTERRIER I SKOGEN!!!


Vid Pennan!

Christer Johansson, delägare i Kennel Kontrast